VI I KRISTIANS

Det är en härlig tid i livet, och det är alltid mer än fullt upp. Ibland måste vi stanna upp mitt i alla göromål och sysslor och känna hur häftigt det är att faktiskt befinna sig så himla MITT I SJÄLVA LIVET!

Jenny

Jag har ett brinnande intresse för lantbruk och matproduktion, och för vår kultur och historia. Allting som känns kreativt och skapande intresserar mig; slöjd och hantverk, matlagning, tillvaratagande och bakning, odling och trädgård.
Men just nu är det allra viktigast att vara mamma till våra barn, Alfred och Lovisa.

Jag är 35 år, född och uppvuxen i Delsbo och flyttade hem till bygden igen 1999 efter fem års studier. På Bäckedals folkhögskola i Sveg fick jag fantastiska möjligheter att fördjupa mig i gamla, traditionella slöjdtekniker. Tiden på folkhögskolan och de möten med människor och med kunskap jag gjorde där, påverkar alltjämt mitt förhållningssätt till tillvaron. Sedan har jag bland annat läst kemi och kulturhistoria vid universiteten i Umeå och Luleå, och högskolan i Gävle.

Efter studierna har jag arbetat med lite av varje; på Ljusdalsbygdens Museum, på Ystegårn i Hillsta, (en byggnadsminnesmärkt Hälsingegård), som hantverkslärare och kursansvarig på Forsa Folkhögskola, och med projektet  ”Fäbodmat och Matkultur”.
I juni 2004 födde jag vårt första barn. I mars 2006 kom nummer 2.  Nu är Lillan nästan 4 år och Anders och jag jobbar tillsammans med olika sysslor i jordbruket. Jag sköter också det mesta av hushållet och den administrativa delen av vårt företag.

Jag är full av idéer, tror på vad jag gör, dricker gärna rött vin, mörkt öl och kall mjölk, tycker det är sinnligt att dansa polska och har alltid drömt om att bli ’bondmora’ på ett jordbruk och om en karl med rött skägg. Jag engagerar mig gärna, är nyfiken och envis, och tycker mycket om det mesta.
Just nu har jag det mesta jag kan önska av livet.

Anders

Jag är lantbrukare i själ och hjärta. Kristians´ är min pappas föräldragård och jag har alltid vetat att det är här jag vill leva och verka. Jag är uppvuxen i grannbyn, bara en par kilometer från Kristians, och var ofta hit när jag var liten.
Jag gick lantbrukslinjen på gymnasiet och när jag 1988 fyllde 18 år köpte jag gården.
1998 flyttade jag hit sedan farmor Elsa flyttat till en lägenhet.
Har jobbat 15 år inom jord- och skogsbruket som bland annat grisskötare och skogsmaskinförare. Efter fyra år med en egen gallringsskördare och entreprenadkörning beslöt jag att istället ägna mig helhjärtat åt vårt eget jord- och skogsbruk.

Jag gillar att lära mig nya saker och 2005 importerade jag en begagnad kabelsax från Wales och klipper nu främst våra egna får och lamm.

Familjen och jordbruket tar mer än all tid nu, men om höstarna jagar jag gärna älg i Bjuråkers-skogarna. Om veckorna ville räcka till, skulle det bli mer småviltsjakt, gammeldans och byaforskning.

Jag är stolt över att bruka släktgården, rakar mig bara när det finns tid över, trivs i skogen, håller inte reda på när det är fotbolls-VM och sånt, och går ogärna på dåliga isar.

Alfred

Alfred är van att delta i gårdens sysslor från det han föddes och satt i selen på mammas rygg när hon mönstrade lamm, stängde fållor, lastade slaktlamm, och stod på marknad. Vid sin första lamning var Alfred nästan 10 månader och satt i en babygunga hängandes över foderbordet i en  takbjälke i fårhuset. Därifrån hade han koll på vad som hände.

5 år gammal följer han gärna med till fårhuset, kör pallkärra som en hel karl, missar inte ett tillfälle att fråga om allt som har med jordbruket att göra och håller järnkoll.
Han är lätt att ha med sig, tycker lika mycket om mat som mamma och pappa, och åker väldigt gärna traktor och fyrhjuling och allt annat med motor.
Tre dagar i veckan går båda barna nu på lekskolan Solbacken (en föräldrakooperativ waldorfförskola). Där trivs dem väldigt bra och får chansen att leka och busa med kompisar.

Lovisa

Lillasyster är nu tre och ett halvt år, född i mars 2006, mitt i lamningen! (Mamma och pappa måste ha planerat tidpunkten för nedkomsten dåligt, men det gäller förstås att ta tillfällena som finns, när man har mycket att göra) Unga fröken har ett humör som slår blixtar emellanåt, och skriker så taket lyfter när hon inte får som hon vill. Pappa säger att hon har mammas vilja av stål. Hon är också väldigt pratsam, har handlingskraft och mod, är klipsk och har huvudet på skaft.
Mammas jänta, ja :)
Hon älskar att bada och duscha, och vill vara med på allt som vi andra gör.

Hemma hos oss

Vi bor i gårdens mangårdsbyggnad från 1890-talet. Här har före oss Anders farmor och farfar Elsa och Kristians-Alfred bott tillsammans med Alfreds mor och far Jonas och Karin sedan början av 1950-talet, och fött upp 5 barn. Före dem även Karins mor och far, och för det hennes farmor och farfar. Så långt har gården gått i samma släkt.

Byggnaden har två våningar och traditionell s.k. 6-delad rumsindelning, med stora farstun och salen mitt i huset, och kök och kammare åt både öster och väster.
Senast renoverades huset genomgripande i början av 1970-talet. Idag har vi en annan syn på renovering och byggnadsvård, och många av de åtgärder som då genomfördes känns i våra ögon som bitande onödiga… Man gjorde ”ordentligt” när man ändå var igång, och bytte nästan alla fönster mot nya, kopplade tvåglasfönster, målade fasadens panel av spontade ”rödfärgsbräder” med plastfärg, rev ut alla kakelugnar utom en och rev ut de gamla trägolven och lade in masonite och moderna korkmattor. Med mera.
Vi vill nu ge huset tillbaka sin ursprungliga stolthet och karaktär. Med traditionella, beprövade och miljövänliga material försöker vi sakta renovera bit för bit. Och det vi gör hoppas vi ska hålla för generationer framåt.
Vi ”byter tillbaka” till nygamla fönster med de gamla proportionerna, tillverkade av utvalt fett, hållbart, kärnvirke av en snickare i grannbyn. Vi väljer också att ha lösa innanfönster för den breda, isolerande luftspalt det ger mellan glasen, och för den fria känsla det ger när man om våren tar ut innanfönstren och släpper in ljud av fågelsång och sommar. Huset får ett helt annat utseende med de nya, smala, höga fönstren. Vi målar dem med vit linoljefärg. Ganska tidsödande, men förhoppningsvis varaktigt och lätt att måla om. Vi har även bytt panelen på husets östra och norra sida, och målat med röd slamfärg. Tanken är naturligtvis att vi ska fortsätta runt hela huset innan det är dags att börja om igen.

Så har vi fått oss ett fint badrum och en tvättstuga i gammelköket. Badkaret i gjutjärn hittade vi i fårhagen. Så skjutsade vi det till Gävle på s.k. ’remaljering’ och det blev som nytt igen. Djupt och brett, och med gott om plats för två personer. Tassarna fick vi tag på i en gammal lada; blästrade och oljade. Nu när badkaret står på tassar är det lätt att torka rent under. Möblemanget gjorde en annan duktig Delsbosnickare i gediget trä, efter våra egna skisser. Så de blev precis som vi ville ha dem!

Vi önskar innerligt att vi snart kan fortsätta med resten av fasaden, farstun, köket, salen, sovrummen osv.