Vårvinter. Termometern har visat plusgrader hela veckan, och det rasar snömassor från taken så det är rent livsfarligt att vara i närheten. Sparkföret på byvägen försvann i ett enda nafs från en dag till en annan, men på täkterna ligger snön fortfarande tjock, och glittrar underbart tjusigt i solen. Det är ylletröja och väst istället för täckoverall, eftermiddagskaffe ute på bron och galonbyxor på barna. Det är härligt!
I onsdags skiljde jag baggarna från de betäckningsgrupper som beräknas lamma i juli. Nu kan baggarna vila ut ända till hösten, efter förhoppningsvis väl förrättat värv (Det återstår i och för sig att se).
Sen höll jag på hela dan med att flytta runt alla grupper med får, kors och tvärs i fårhuset, så att det ska råda bästa möjliga infrastruktur under lamningen. Nu står alla som får hålla till godo med ensilage av enklare slag längst in i fårhuset. De får standardmineraler Effekt Får, med koppar,och något mindre tillsyn, gissningsvis.
Tackorna som ska lamma är sedan tidigare grupperade efter hur många lamm de väntar, ålder och vilken hullklass de håller. De är högdräktiga; endel börjar se ut som ballonger, och har ganska ont om plats för mat i våmmen. Därför ger vi dem vårt allra finaste, näringstätaste ensilage nu, och trappar sakta upp kraftfodergivan varje vecka, så att de är uppe i sådär ett kilo per dag, till digivningen.De får en blandning av korn, havre, ärt och Lantmännens KRAV-godkända proteinkoncentrat Gullviva. Dessutom exklusiva mineraler, en blandning som heter Effekt Lamma, vilken även innhåller så mycket selén, att vi inte behöver ge det separat direkt i tackornas munnar.
Gammelfröknarna som ska få tre och fyra lamm står nu allra längst ut i fårhuset, för intensivbevakning :).
Idag är Anders i Hudiksvall på ett möte om måltidsturism och ska sen till Bergsjö för att klippa några får. Jag och barna är hemma. Barnen är vilda och busiga (läs; lyssnar dåligt med båda öronen, gör otillåtna galenskaper och bråkar med varandra), och det är inte helt lätt att vara en lugn och rättvis mamma alla gånger… Nu sover iallfall Lillan middag en stund, och Alfred, som är 4,5 år och jag ska ägna oss åt att fixa ett bälte till nya täljkniven, nu när vi får vara själva.