Vårvärmen är upplivande för kropp och själ! Jag fylls av energi och arbetslust! Jag vill kratta och vårstäda överallt, gräva, skotta grus, måla, och ta itu med allt som aldrig annars blir gjort. Men man kanske nån gång måste försöka inse att tiden är begränsad, och att man inte kan hinna allt. Härligt är det iallfall! Vi behöver ljuset så väl, nu när vintens trötthet ska stuvas undan.
Hönsen har tagit hela gården i besittning och de solbadar på varenda sandigt ställe de hittar. Även de nya, vita värphönsen har nu äntligen vågat sig utomhus. De är dock inte precis vackra än; det fattas bra mycket fjädrar och lite stoltare kroppshållning för det. Det är däremot gammeltuppen, där han sprätter omkring med sina kopparfärgade halsfjädrar glänsande i solen. Vacker alltså.
Den allra sista tackan lammade själv i natt. Hon fick tre fina, vita lamm. Nu är lamningen alltså över för i vår. Vi summerar att det gått bra och vi är nöjda. Nu går tackorna med sina lamm i fyra olika grupper, och vi utfordrar och sköter om alla djur två gånger om dagen. När vi stillar kraftfoder på morgnarna är det ett fasligt liv på alla fåren. Hörselskydd är ett måste. Sen kör vi ut ensilaget och alla tackorna tappar bort sina lamm och skriker och bräker alldeles väldigt. Lammen kör sina ‘race’ och 50-60 lamm i varje grupp springer allihopa tillsammans först åt ena hållet, sen åt andra hållet, och så tillbaka igen. När utfodringen är överstökad lägger sig så småning om lugnet igen. Lammen ligger i ‘drivor’ på solfläckarna på ströbädden inne i fårhuset.
Jag och Lovisa sitter på ströbädden med ett hungrigt lamm i knäet, och försöker få det att äta lite extra mjölk från flaskan. Ströbädden värmer i rumpan och solen lyser in genom de genomskinliga skivorna i taket. Det är underbart.
Nu har vi också öppnat portarna igen, och fåren kan gå ut i sina rastfållor om de vill.