Å vilken syn som mötte mig när jag kom ut i fårhuset i morse! Sådär 40 tackor och 120 lamm mitt på foderbordet. Och där hade de varit minst hela natten och rumsterat om, av röran att döma. Foder och dynga i en jämntjock röra över HELA gången, suck. Grinden hade de stängt efter sig, så tillbaka ned till sin rätta plats kom de ju inte. För all del verkade de inte ha lust att gå tillbaka heller, när jag öppnade grinden och försökte locka ned dem. Nähä. En MASSA merarbete med att mota ner allihopa tillbaka och sen försöka ‘städa’ foderbord och sortera dynga från mat, men det löste sig ju till slut. Tur i oturen ändå att vi förvarar kraftfoder i stora bingar med lock, så att ingen kom åt att föräta sig på havre eller ärtor!
Sen har jag vägt genom alla sommarfödda lamm inför sommarens slaktplanering och sorterat ut de 10 största som ska till slakt i morgonbitte redan. Det är dags att fylla på frysen i gårdsbutiken.
Anders har invigt den nya tackvändare som vi är delägare i, när han påbörjat arbetet med att verka alla klövar (klippa dem alltså). En tackvändare är precis vad det låter som -en ”tack-vändare”. Tackan går in i en ‘bur’, kläms ihop av grindar och sen snurrar man buren helt om, så tackan hamnar med klövarna rätt upp i luften. Det gör det väldigt mycket enklare -och säkrare- att klippa klövar när det är 600 stycken som ska klippas. I annat fall sätter man varje tacka på rumpan, lutad mot klipparens ben, precis som när man ska klippa ullen. Dels är det väldigt ansträngande att klippa när man står lutad dubbelvikt över ett sprattlande får, och dels är risken rätt stor att fåret när det kämpar för att komma upp igen, får in en fullträff och sparkar av klipparens käkben eller så. Tackvändaren kommer att bli jättebra, och det gick himla smidigt rapporterar Anders.