Puh. Det blev utdraget i år, men det har gått väldigt bra. Med bara sex tackor kvar att lamma har vi 200 lamm i fårhuset nu. Ni må tro att det bräker bra, när alla tackor och lamm ska hålla reda på varandra.
Vi sjunger fullfodervagnens lov, för vi är säkra på att det lugna klimatet i fårhuset när tackorna genom fullfodret sluppit trängseln vid den stressande utdelningen av kraftfodergivorna, är anledningen till det goda resultatet. Lammen är ganska jämnstora i år, och de flesta har varit livskraftiga. Det är klart att ett antal lamm ändå har varit klena och vi har lagt dem under värmelampan i pannrummet (‘sjukhuset’) och sondat maten direkt ned i magen när lammen varit för svaga för att suga själva, och en del har dött iallfall!! Det är oerhört ledsamt när man kämpar med först svåra lamningar och komplikationer och sen med att rädda lammens liv. Men Så är verkligheten. Oftast går det bra iallafall. Bara några få dödfödda lamm kan föras till statistiken i år, och det är väldigt ‘billigt’. Ett par missbildningar har vi också sett; ett lamm med ihopvuxna leder på frambenen och ett lamm med ryggraden helt av, överkroppen vriden ett halvt varv. - Ett annat lamm var så ‘dåligt på bena’ att vi efter några dagar, när han blev ännu sämre, var tvungen att avliva honom. Men som sagt, överlag har det gått väldigt bra :)
Vi har adopterat minst tio lamm från stora syskonkullar -fyrlingar- till tackor som bara fått ett eller två lamm- för att jämna ut kullstorleken och spara på juver som annars riskerar att bli väldigt slita. Men vid adoptioner gäller det verkligen att vara listiga. Listigare än tackan- som är mycket misstänksam och stångar undan sin nya unge om hon anar det minsta oråd. Vi flaskmatar till höger och vänster för att stötta de som är lite väl svaga så att de ‘tar sig’ och vi bär mat och vatten till alla nyblivna mödrar som får eget rum i några dagar efter lamningen och därför inte äter på foderbordet med de andra.
Det är härligt att jobba i fårhuset; det är ljust och fint, lättskött och trivsamt, och det är ju bra, för vi är där ute mest hela tiden! Vi övervakar alla lamningar, så vi är beredda att hjälpa till med lägesrättningar, draghjälp, omsorg och första-hjälpen när det behövs. För det GÖR det ju. Och det innebär ju passning både dag och natt. Vi börjar vara ganska slitna av nattvaket nu, och av den ständiga oron för allt som kan gå fel. Att inte sova mer än högst några timmar i stöten och ofta knappt det, ‘känner på’ efter fyra veckor. Jag vaknar med ett ryck och med hög puls, beredd att direkt ta itu med nåt. Jag känner det lite som om jag går omkring i ett töcken ibland, och min mage börjar kräva regelbundna mat- och sovtider igen.
Men NU är det början på hela året och det är faktiskt ändå Underbart att vara hemma och vara bonde igen!! (någon kanske möjligen minns min bävan inför valet av jobb och livsstil i vintras?)
Hela påskhelgen hade vi Öppet Hus på gården, -Mitt i Lamningen- (!?) med många besökare som ville klappa lamm i fårhuset, och ta en titt i gårdsbutiken. Det känns särskilt viktigt i tider som dessa med Djurrättsaktivister och Sveriges Radios reportrar i farten med ‘avslöjanden’ i sikte, att öppet kunna visa upp vår djurhållning, som vi är stolta över!
Mycket annat har förstås också hänt på gården den här månaden när jag inte haft tiden och orken att skriva nånting alls här. Vi har varit så fokuserade på lamningen att allt annat har fått stå åt sidan så länge.
Lovisa vår stora jänta har hunnit fylla fyra år hurra och haft kalas, jag har köpt oss en hästfinka och skjutit mitt första får -som troligen fått Listerios och inte gick att rädda-, pust, och Anders har varit på kurs i ekologisk vallodling om grässorter och klöver, ensileringsmetoder och fodervärden.
All den myckna snön som var har snabbt smält undan, och nu är det bara en lortig liten snöhög kvar på grönsakslandet. Det har redan blivit vår på riktigt! Fåglarna kvittrar högljutt på morgnarna, det är sedvanliga översvämningar på täkterna i den snabba snösmältningen, jag har städat undan pulkor och skidor efter vintern, Alfred har tagit premiärcykelturen på byvägen och vi har druckit eftermiddagskaffe på bron.
Idag har vi varit på ‘utflykt’ till Isbo där vi har både gamla och nya markarrenden, och gått runt på skiftena och tittat och planerat inför sommarens växtodling och beten, men närmast inför Årets Stora Ansökan om EU-stöd för vårt jordbruk. Det gäller att fylla i alla blanketter med skiften och nummer och grödkoder och arealer med två decimaler rätt, eftersom det är mycket pengar det är frågan om. Alltför stor del av gårdens ekonomi är avhängigt stöden, när priset på kött är beroende av ‘världsmarknadspriserna’ på vår globala marknad. Hur som helst blev det en väldigt trevlig utflykt med kaffe och vaniljbullar hos Torgny och Maggan (markägarna). Det är skönt att komma från gården en sväng och göra nåt annat, hela familjen.
Japp, nu är jag tillbaka på banan tror jag ;)