Vilka fantastiskt tålmodiga barn vi måtte ha! Ibland tycker jag att de har en härlig uppväxt på en bondgård, som alltid får vara med mamma och pappa på både det ena och det andra. Men ibland vänder jag och tycker det är uselt att de stackarna är tvungna att vara med…
I måndags var först Lovisa och jag till Stråsjö med bil och hästbox och hämtade hem de återstående baggarna, sju stycken därifrån. Det var dags för dem att flytta hem för hösten, och två åkte dessutom till slakt på tisdagen. Sen åt vi middag och det var egentligen läggdags för barna. Men vi måste fortsätta att sortera ur och köra hem djur inför slakten… Anders tog traktorn och stora djurboxen och åkte till Isbo för att hämta ett par tackor. Jag ‘gjorde kväll’ med barna; klädde dem i pyjamas och borstade tänderna. Rustad med en trave sagoböcker och ett par filtar spände jag fast dem i sina bilstolar, och sen for vi till Fransas . Där kunde jag i det allra sista dagsljuset samla ihop bagglammen till hanteringsanläggningen, och sen vägde jag allihopa i skenet från pannlampan, sorterade ur de som var slaktmogna och lastade dem i hästboxen. Barna satt i bilen och myste i sina filtar och läste. Meningen var nog att de också skulle somna där, men så långt kom de aldrig. Lovisa var visst inte tillräckligt trött, eftersom hon fått sig en liten lur i bilen tidigare på dagen. Visserligen ropade de på mamma med jämna mellanrum men det gick bra iallfalll :) Jag är så tacksam för mina älskade ungar, och för att de står ut med allt!
Jag trodde nog att vi hade stängt färdigt för i år, men betet är slut IGEN, så igår började jag om. Gick ett varv runt täkten med röjsågen och förberedde för en ny hage. Jag har räknat ut att det här blir den elfte (!) hagen vi stänger i år! Av de elva hagarna är en till grisarna, och två permanenta, ”riktiga” fållor till fåren, som ska stå kvar i många år framöver. De andra sju är av mer tillfällig karaktär, stängda med gula plaststolpar (bara trästolpar till hörnen och i brytningar) och med nylonsnören istället för järntråd. De ska vi ta ned igen innan vintern kommer. Vi har tänkt inrikta oss på alltfler fållor av den permanenta typen, men man hinner inte alltid stänga så rejält. Det får nog bli ett par nya såna varje år, så övergår vi till såna på sikt. Rom byggdes visst inte på en dag…