Lamningen är över. Några hektiska veckor med många timmar i fårhuset. Tur att vi är två som kan dela både nattvak, oro och glädje. 65 tackor har lammat och vi har nu ca 150 lamm. Några ungtackor har ännu inte lammat, men de ser inte precis dräktiga ut heller, så de har antlagligen lurat oss, och är tomma.
Fortfarande är det mycket extra pyssel och omsorg utöver de vanliga utfodringstillfällena. Tackorna är indelade i fem grupper efter ålder, hull och kullstorlek, och har olika foderstater. Vi ger kraftfoder tre gånger om dagen, och dessutom har ju alla tackor fri tillgång till ensilage av toppkvalitet, för att kunna mjölka så bra som möjligt. Lammen har särskilda lammkammare, där de har foderhäckar med eget ensilage, krubbor med kraftfoder och hinkar med vatten. Där får de vara i fred och äta, för dit in tar sig inte tackorna. 10 lamm går i en alldeles egen AU-box och äter ekologisk komjölk ur lammbar. Det är övertaliga lamm från allför stora syskonkullar, där inte tackans mjölk räcker åt alla, och tre lamm från en tacka som fick juverinflammation.
Lovisa och lammen i AU-boxen.
Våra egna barn är förstås med i fårhuset ganska mycket. De kör med sparkbilen och Nya Tramptraktorn (en efterlängtad tramptraktor av ‘rätt’ färg, grön med gul skopa, en John Deere som mammas och pappas, högtidligt levererad av Lasse på X-maskiner) fram och tillbaka, fort, fort, på den långa, gjutna och lättkörda gången. Det ekar av hjulens låt mot betongen. Barna trivs i fårhuset och är gärna med; Alfred öser upp korn i hinkar och lastar ensilage med skopan, och Lovisa skjutsar halm med skottkärran.
Alfred kör så det skummar runt munnen.
Det är härligt att ligga i halmen och umgås med lammen. De skuttar och är så nyfikna och vill komma fram och prata. Det vill många tackor också. När tackorna står på rad och äter blir det gott om plats ute på ströbädden. Lammen passar på att köra sina race, och springer allihopa samtidigt, från den ena kanten till den andra. Det är också ett bra sätt att se att alla djur mår bra!