I morse när jag kom ut i fårhuset bräkte det på ett alldeles särskilt sätt, bara en tacka som ömt lockar på sina små, låter så. Och ja, en fröken 5011 som flyttade till oss i höstas hade lammat! Tre vita, fina lamm låg renslickade intill henne, och tackan såg lugnt och lite stolt på dem. Allt verkade ha gått bra. Resten av tackorna stod förskräckta i andra änden av fårhuset och undrade vad som stod på. Fortfarande är det egentligen två månader kvar till lamning, men en tjuvbetäckning kan nu stadfästas. Nu är tackan i en egen box med lammen, så de lätt kan nå henne och dia. Dessutom måste vi ju börja ge bara henne lite korn, så hon har nåt att producera mjölk av. Till resten av tackorna har vi inte börjat stilla kraftfoder än.