Efter mycket vånda, förslag om avyttring kontra slakt i morgon dag, och funderingar på konstruktiva lösningar, ordnade det sig till slut för våra fyra rymlingar!
När vi äntligen fick ut kvigorna i slutet av juni sprang de ju bara rakt över stängningen runt fållan här hemma. Sen ägnade vi fyra timmar åt att försöka genskjuta och mota hem dem igen. Utan hjälpen vi fick av grannarna, Bengt och Ingela i Rôlberg, Anders på Svejjan, Lyttje-Pär samt Doris och mormor som såg efter barnen tror jag att vi fortfarande hade jagat kvigor. Men efter några varv runt både Linfläck och Fjärdsäter i spöregn och manshögt blötgräs fick vi i allfall in dem i fårhuset igen. Sen har vi alltså inte vågat släppa ut dem igen, mest av rädsla att de skulle kunna springa in i nån av grannarnas kohagar och orsaka kaos…
Men idag har Anders kört de fyra omtalade till Ol-Ers Lars i Västeräng, där de nu får gå resten av sommaren med deras fjällkor. Två av dem är ju födda på gården och hamnar med sina gamla anförvanter, det borde gå bra. Jag känner mig lätt i hjärtat och lycklig igen.