Igår var ‘Snyggen’ hit och verkade klövarna på korna och oxpaltarna. Han är lugn och trygg och erfaren och verkningen gick fint. Viola ska kalva senare i maj, men annars är korna också redo för betessäsongen nu.
Anders har börjat spetta och slå ned stolpar till en ny fålla åt tackorna här nedanför gårn. Lovisa hjälpte honom med att kånka stolpar idag. Det är mycket jobb med all stängning.Vi strävar efter en betesplanering som innbär att tackor med lamm har ett ‘välkomstbete’ (parasitfritt bete) åtminstone de första två (helst tre) veckorna av försommaren. Det innebär att inga får betat i den fållan året innan, dvs inte spridit några eventuella parasiter med dyngan. Vuxna får är immuna mot parasitangrepp, men kan bära på och därmed sprida tarmparasiter av olika slag. Lammen däremot är väldigt känsliga för angrepp som gör dem sjuka med bland annat nedsatt tillväxt och så småningom diarré.
Jag har tagit på¨mig att sköta fåren inomhus själv så länge. Det tar mig åtminstone hela förmiddagarna och halva kvällarna innan jag har matat alla, halmat boxar, mjökat kossan, sopat, diskat hinkar och spannar, kanske hämtat halmbalar och fixat och donat med alla moment som ska göras. Det känns som om det skulle vara ‘snabbt gjort’ att mata lite får, men så snabbt gjort är det inte :) Vi ser fram emot att få ut fåren på bete så snart som möjligt.
Våra barn är mer eller mindre tvungna att vara med i arbetet i fårhuset ganska många timmar i veckan. De ‘hjälper till’ lite, och leker mycket. Kör med tramptraktorn fram och tillbaka så det rungar i betonggolvet, skjutsar ensilage, blandar mat åt låtsashöns, och klättrar på fodergrindar. Ibland har jag som mamma ganska dåligt samvete för att vi alltför sällan hinner med att göra saker med barnen för DERAS skull, och för att de inte ens får leka inne själva alltid. Men när vi kommer hem från lekskolan på eftermiddagarna och båda barnen har väldigt bråttom med att svida om till fårhuskläder för att hinna ut till lammen en timme före middagen, då känns himla bra i mammahjärtat :) De VILL faktiskt verkligen vara med i fårhuset också. Lovisa och jag brukar hjälpas åt att mjölka MajRos med mjölkmaskinen och MYSER sen när vi sitter tillsammans på ströbädden och matar flasklammen, eller bara gosar med dem, med värmen från ströbädden i rumpan och solljuset som flödar in genom de genomskinliga takskivorna – i ansiktet.
Livet är härligt när man har lamm att gosa med!