Jag handmjölkar Nykossan MajRos morgon och kväll, och det gör mig lite lycklig!
Hon är vit och vacker, och hon står som ett ljus medan jag mjölkar. Mumsar på lite hö, och flyttar inte ens fötterna. Mjölken strilar ned i hinken och det låter på särskilt och härligt sätt. Det är fortfarande kämpigt för mina ovana tummar och underarmar att mjölka ca 5 liter, men det går ändå bra.
När jag är klar, försöker jag få Tjurkalven att förstå att det är i spenarna maten finns nuförtiden (och inte i nån hink). Han är fumlig och lite oföretagsam och kanske hård i munnen när han letar efter spenarna, för MajRos blir orolig, och sparkar och konstrar för att få undan honom. Jag måste stå tätt intill och klia henne och prata lugnande hela tiden, och till slut får han tag, och dricker girigt. Han ska bli avelstjur här hos oss så såmåningom har vi tänkt. När han växt sig stor och stark.
Att sen sila upp vår egen mjölk är också en speciellt och underbar känsla; det luktar sött och varmt och gott. Jag har letat upp en liten, behändig sil från ‘gamla tider’, på ‘fôjsbotten’ och köpt ny silvadd. Igår hade Anders en överrraskning till mig; han hade hittat ett paket med silfilter som hör till den lilla silen. Paketet är inte alls antikt på nåt sätt, utan kanske från slutet av 1960-talet, men jag blev så Glad. Paketet är ”nytt” och helt oöppnat, så jag näns inte ens öppna det. Det känns som en klenod, och som en kontakt med äldre generationer.
Vi har mjölk i överflöd nu, och barnen och jag har gjort egen fil, och en stor pepparrotsost, och igår kokade jag en rejäl kastrull risgrynsgröt. Vilken Rikedom!
Det här är en dröm jag haft, att ha en Egen Ko för husbehovsmjölk. Ett steg mot den oerhörda glädje och tillfredsställelse som självhushållningen på gården ger. Vi lever våran Dröm, och det är fantastiskt!! Jag är så stolt och känner stor tacksamhet till livet just nu.
Jag hade mer än fullt upp hela dagarna redan innan MajRos kom in i min vardag, och har tusen projekt som jag aldrig hinner eller orkar ta i tu med. Jag har ingen aning om hur jag lyckats ‘få tid’ med denna ko, runt vilken allt cirkulerar den här veckan, men den finns! Visst är det märkligt :)
Ljuva Ro, Ljuva Ro
att i Delsbo få bo
Ha e´ ko, ha e´ ko, och spinna to´
Det är Ro, det är ro, för varje Dellbo
Att få sitta i Ro och spinna to´