Sent i går kväll hittade Anders ett bagglamm från i somras som såg ut som om han skulle lamma!?
Vi läste på och kunde först inte riktigt räkna ut vad det var för fel. Nån sorts förstoppning eller förätning? Jag började värma lite mjölk och olja för att ge honom, det kan ju inte skada, tänkte vi.
Sen kom vi på det. Nån sorts förstoppning, ja. Men i urinröret! Bagglammet måste ha urinsten! Vi rådgjorde med Lars Persson i Berglock, som varit med mycket längre än oss -och som brukar veta- och han bekräftade våra teorier och sa att det är bara slakt som gäller. Urinsten får baggar om de äter för mycket kraftfoder, och dricker för lite, det har vi lärt oss. Och att det därför är viktigt att de alltid har tillgång till saltsten. Men våra får har alltid salt, och vi ger ju inte våra lamm nåt kraftfoder alls? Antagligen har han druckit för dåligt av någon annan anledning.
Tidigt i morse skjutsade Anders stackarn till slakteriet (naturligtvis hade baklämmen på djurboxen tjälat fast i kylan, så han först var tvungen att åka iväg och låna en hästfinka…). Han avlivades, men sen kunde de konstatera att köttet fick kasseras.
Mycket tråkigt. Och vi lider med det stackars bagglammet som antagligen hade ordentligt ont av urinstenen…
Nu måste vi fundera på om vi på nåt ännu bättre sätt kan förebygga ohälsa i form av urinsten framgenom. Till att börja med har vi strött ut extra havssalt på ensilaget, för att göra de unga herrarna törstiga!