Till slut blev det finväder i Delsbo igen, så vi kunde slå både andraskörden av vallen och grönfodret. Det var i sista stund. Natten efter vi slog alltihopa, nästan 20 hektar, kom första nattfrosten. Då gör gräsen ’vintervila’ på riktigt, och näringen går tillbaka till rötterna i väntan på nästa vår. Nu är skörden i alla fall strängad och pressad till ensilagebalar, och Anders och Lovisa håller på med att köra hem alla balarna. Det är lite brådskande för att hinna före fåglarna som gärna pickar sönder ensilageplasten. Hålen efter näbbarna släpper in syre till jäsningsprocessen, och då blir fodret mögligt och förstört. Kråkfåglarna är väldigt begivna på att picka i balarna så länge de ligger utspridda på täkterna, men när de står samlade klarar de sig bättre, tycker vi.
Vi fick väldigt mycket foder eftersom det hann bli så sent innan det blev skördat, och det är ju bra. Nu klarar vi oss. Däremot blir ju inte näringsinnehållet det allra bästa när gräsen och ärtorna hinner växa ut och bli grova. Man kan väl inte få allt…
Jag planerar och packar och styr inför helgens marknader. Vi ska BÅDE tillbaka till Bondens Egen Marknad i Sundsvall och till den traditionsenliga MickelsMäss-marknaden på kyrklogen i Delsbo, som arrangeras av Delsbo Hushållningsgille. Det klarar vi inte själva, så min mamma får rycka in och hålla ställningarna på Kyrklogen, och Anders och jag drar norrut. Farmor kallas in för att ta hand om både barn och hundar. Vilket familjeprojekt det blir!
Nu har vi både färskt lammkött i styckdetaljer; lammkotletter och racks, revbensspjäll, lammfärs och kokkött med oss, och alldeles nyrökt lammfiol från Delsbo Chark. Dessutom lammlådor till ett antal Sundsvallsbor som varit förutseende och förbeställt kött.
Allt lammkött är nu KRAV-märkt och det känns jätteroligt att klistra KRAV-loggor på förpackningarna.
I helgen vägde vi igenom alla lamm igen inför slaktplaneringen. Den nya våganläggningen gör verkligen arbetet så smidigt och roligt. Vi har kört hem alla bagglammen till ett bete Backarvet, och tacklammen äter nu det sista på täkten alldeles nedanför gården. Tackorna i Isbo fick sitt stora naturbete utökat med återväxten på en åker förra veckan, så nu går det ingen nöd på dem heller, på några dar till. Snart är det höst på riktigt, och då ska ju alla hem igen.
En rejäl förkylning i kroppen gör att jag dessvärre bara går på knappt halvfart, men det reder sig väl. Det soliga och varma brittsommarvädret såhär i slutet av september är i allfall väldigt härligt!