Förra onsdagen sorterade jag upp tackorna i de betäckningsgrupper jag planerat, och sent på eftermiddagen kunde vi sen släppa avelsbaggarna till respektive grupp. Det innebär att vi väntar lamning från den 22 mars. Vi har fyra betäckningsgrupper i år, och alltså fyra tjänstgörande avelsbaggar; Svarten som vi köpte från Östra Ämterbo i fjol, Dogge som vi köpte från Sala tidigare i höst, och två baggar som är födda här på gården.
Det märks i fårhuset att det är brunstsäsong och betäckning, och baggarna bevakar sina revir. De stångas och slåss genom de lättmetallsgrindar som skiljer grupperna åt, och Svarten och Dogge har närmast mosat ett par av grindarna. Det blev brådskande att avstyra ovänskapen, och nu har vi satt upp rejäla Ko-grindar mellan dem istället och dessutom förstärkt med hemsnickrade brädgrindar också. Baggarna drar upp överläppen på ett speciellt vis och snosar i luften efter ‘rätt’ lukt. De brunstiga tackorna ställer demonstrativt upp sig med rumpan mot den som är intresserad, även om han alltså befinner sig på fel sida grindarna.
Ungtackorna som är födda i våras, klippte vi till slut i fredags. Då kunde vi äntligen släppa in dem också för betäckning. De flesta ungfröknarna får gå tillsammans med den nya snyggingen Dogge, för att inte de ska bli för nära släkt med baggen.
Nu ska ullen skickas till Solkustens Spinnverkstad och till våren får vi tillbaka den som vårt mjuka, härliga ullgarn i tre naturliga färger! Det är lätt att förstå varför vi har valt just finullsfår, när Anders klipper lammen och jag får sortera denna rikedom. Lammullen är helt underbar!
Höstbruk
Vi har fått tag på mark att arrendera; tjoho! Det har vi väntat och hoppats på länge, så nu är vi så glada för det. Det ger oss lite större marginaler för att klara bärga vinterfoder åt fåren även ett dåligt år och möjlighet att odla lite mera spannmål och foderärter eller åkerbönor själva. Marken är 8 hektar som egentligen ligger ganska långt från gården, i Isbo, ungefär åtta km härifrån, men där har vi redan vår arrendemark, så det känns åt helt rätt håll inom socknen.
Höstbruket är färdigkört nu. Anders vill helst bara höstplöja vallbrott, för han vill att tjälen ska få hjälpa till med jordstrukturen under vintern. Nu är plogen till och med tvättad, smörjd och undanställd.
All stängseltråd som ska rullas in och stolpar som ska tas upp före vintern är också klart nu. Det känns skönt ut.
Fullfoder
Ända sedan vi började planera vår satsning på lammproduktion och fårhus, har vi haft en idé om att så kallat fullfoder är det allra bästa sättet att ge fåren mat på, ur alla aspekter, och för både folk och fä; för minskad stress, bästa foderutnyttjande, god djurhälsa, minsta arbetsinsats, och foderekonomi. Fullfoder innebär att man blandar både grovfoder (ensilage) och kraftfoder och ger fåren allt på samma gång. Vi har i höst tittat på flera olika fullfodervagnar, och drömt om att prova. Men det är mycket pengar, och vi torde väl egentligen ha investeringsstopp!
Men nu har vi insett att vi ‘öser på’! Anders har bevakat utbudet av begagnade fullfodervagnar på internet noga, och när det dök upp en ‘JF’ i Rengsjö, så var han ner och tittade på den.
NU har vi slagit till! Det känns verkligen HELT RÄTT. Äntligen!
Vi har bytt in både vår gammeltraktor med lastare, vår nya upprullare och en liten harv för att finansiera inköpet, men det är det värt. Nu provar vi oss fram. Vi gör en blandning till lammen om två ensilagebalar av olika kvalitet, mineraler, korn och lite vatten för att det ska bli lagom blött, och kör ut i en tjock sträng på foderbordet. Sen beräknas blandningen räcka i fyra dagar, och vi kan de dagarna bara gå och skotta fram mera mat från strängen, så lammen når att äta. Dag två gör vi en annan blandning till tackorna som står på andra sidan foderbordet. Den räcker också i fyra dagar, så dag tre och fyra kör vi inget alls.
Och det är SÅ LUGNT i fårhuset! Ingen stress över huvudtaget! Förr ropade tackorna så fort vi kom in, när de väntar på kraftfoder. När 100 tackor ropas samtidigt blir det öronbedövande. Några får står alltid och äter, några ligger och idisslar. Ingen behöver vara först fram, för att roffa åt sig av det bästa. Det finns ju kvar hela tiden och räcker till alla! Det verkar lysande!
Det som är mindre roligt är att båda barna är febriga och sjuka, och jag har pressande ont i huvudet av bihåleinflammation (sen över en vecka!). Jag går lite som i koma och duckar för huvudvärken, och är trött, trött, trött. Inte blir det väl precis bättre av det här gråa survädret som ligger tungt över Delsbo heller. Och det är mörkt och blött och trist. Ingen tjusig höstfägring längre. November är inte min bästa månad.
Och inte blir arbetsklimatet på gården bättre heller. Huga.
Men i morrn är det en Ny Dag. Nya Tag.